Vår nuvarande regering för en mycket tuff klasspolitik, som kommer slå hårt mot bland annat våra samhällsbärare, arbetslösa, äldre och funktionsnedsatta. Skattesänkningarna för rika måste finansieras på något sätt och det blir då ”någon annan” som måste stå tillbaka och bidra. Denna ”någon annan ” befinner sig på samhällets nedre halva, där räknas all löneökning som samhällsfarlig, där ses fackens krav på ett hållbart arbetsliv som en slags krigsförklaring mot marknaden. Här ska alla ta samhällsansvar och plötsligt så innehåller samhällskontraktet en rad med skyldigheter. Allt man gör ska mäts och klockas, ingen kan arbeta hemifrån. Här måste människor stå i kö för att få ta del av välfärden.

Försämringarna duggar tätt i form av exempelvis höjda elskatter, försämrad a-kassa, ändringar i högkostnadsskyddet. Blir sjuka mer friska när deras kostnader ökar? Att i dessa tider göra så att de lägst avlönade ska få en rejäl sänkning av sin redan låga A-kassa, efter tre månader. Hur ska de som är/blir arbetslösa kunna vända den konjunktur som regeringen inte ens gör något åt. Är det att framstå som en handlingskraftig regering att sparka på de längst ned?
Regeringens motivering till att reglera och sänka bidrag är att bidrag hela tiden lyfts som allt eländes ursprung ur nationalekonomiska och sociologiska värderingar. Men i ekonomiskt avseende är avdrag eller skattelättnader att likställa med bidrag. Med andra ord: Mer till de som redan har mycket och de som har mindre får stå för notan.

Välfärden blir inte bättre av orättvisa skattesänkningar. Kortsiktiga vinstkrav försämrar snarare kvaliteten för medborgarna, ojämlikheten ökar. Privata företag har inget mål att öka vare sig jämlikhet eller jämställdhet. Ett tydligt exempel är friskolorna som inte har uppdraget att vara öppna skolor för alla trots att de finansieras med skattemedel d v s allas pengar.

Så vilket samhälle lämnar då denna regering efter sig? Kommer det ens att vara möjligt att komma ikapp med minskade klassklyftor igen? Skola, vård och omsorg byggs inte upp genom förtäckta bidrag till de som har mest eller att privata aktörer tillåts plocka ut orimliga och okontrollerade vinster från vår gemensamma skattekassa. För att Sverige ska bli mer som Sverige igen, kommer det behöva drivas en helt annan politik framöver.

Respektive ordförande AK Socialdemokraterna:

Marie Cnattingius (Gislaved), Micael Larsson (Gnosjö), Åke Vilhelmsson (Värnamo), Nexhat Shabani (Vaggeryd)